Suktande och kärvande
vid egennyttans bord
Du glömmer dina lögner
som om de vore ord.
När sista tåren rinner
och allt som varit sagt
ditt hjärta jag förnimmer
i stadens ljuva prakt.

Vartän ditt liv det lider
vartän ditt liv nu bär
jag önskar du förgiver
dig själv var du än är.
Så kort om tröst och ljusning
min egen lycka sann
då jag i min förtjusning
önskat att vi vann.