Jag finns …

jag lever
när jag är nära dig,
du okonstlade natur.

Asfalt, plast och betong
på bekostnad av dig …

Jag vill andas i mina ord,
inte kvävas av ångestens skri ...

i undran över hur länge
syret ska räcka till.

Uppdraget människa,
ett privilegium,
men när glömde vi
hur vi skulle förvalta?

För våra barn,
för fisken i havet,
för lärkan över fälten …