Mitt rum det blir mindre,
väggarna brister,
golvet det knarrar och det knakar i lister.
Det kliar i kärlen,
blodet vill strömma,
men jag korsar mina ben och låter foten drömma.
Bekvämlighet före kreativitet,
bekvämlighet före livskvalité.
Det är en folksjukdom,
något som alla vi vet,
därför jag 2016 sade "fan heller" och smet.
På rymmen från ett fängelse,
19 år bakom lås och bom,
klart att man får ångest när man gör det ingen annan tror.
Men segerns sötma,
lockelsen är total.
Tillräckligt stor för att få mig ur mitt skal,
tillräckligt stor för att visa vem jag är,
dela mina sidor som jag inom mig bär,
som bättre beskriver vem jag verkligen är,
bakom den lilla blyga killen som alltid är kär.

Flyg högt även om du ska landa,
spring snabbt även om du ska stanna,
släpp taget även om du kommer ramla,
så kommer ditt liv aldrig nånsin bli detsamma.