Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sonett - Honhammaren



Så kommer kamp, min levnads tysta tundra
där vidd som varit Vår har gått förbi,
nu nalkas natt, nu krampar kropp att undra
om allt som varit Du har blivit Ni.

Nu blixtrar bleck, nu synes fönster dundra,
nu skallrar skallens ekolek till skri,
nu fäster rest, om Vår än går till hundra
skall dvalans skal få minnas kval häri.

Var bara lek, ett kel i kalla kamrar
men högt i örats bindelvindlar hamrar
ett skållat städ som glömskeglimmer glött.

För vissa hamrar handlöst, vissa tiger,
och vissa stiger aldrig, vissa viger.
Hon bär ett liv, mitt eget föll förött.
















Bunden vers (Sonett) av anathema VIP
Läst 152 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-01-18 23:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP