Jag befann mig i det läget att jag skulle ge någon en present och anklagades helt rättvist för att ha glömt av alldeles. Men jag slingrade mig ur händelsen genom ett plötsligt infall och även om 'ingen' satte tro till min förklaring. Den ändå utvecklade min dröm till ett samtal med en person i 'mera verkligheten' sedan. Jag skulle ge ett barn en present och jag hade glömt av det som alldeles. Men så sade någon att jag inte fick glömma att ge den. Påminnelsen gjorde mig lätt besvärad. Men så fick jag mitt infall och förklarade det hela med att jag hade svårigheter med presenten. Jag berättade då att jag inte ville ge något som mottagaren kunde 'glömma bort', dagen efter. Men en upplevelse som skapar ett minne som dröjer sig kvar ännu många år efteråt, för att tala om decennier. Att förstå dess kärna, däri låg svårigheten. Men så mindes jag vad de hade gemensamt, mina minnen av 'ett igår'. Att de blev minnen alls som 'inte glömdes bort', berodde på att jag inte var beredd i förväg på att något skulle hända. Och att det sedan hände något, kunde få mig att dra mig till minnes händelsen. En del saker minns jag inte, första gången jag åt fast föda. En massa 'första gången', minns jag inte. Medan en del 'första gången', har stannat i minnet just på grund av att det hände något än mera oväntat just den gången. En person brukar vilja dela ett sådant minne mest med den eller de som var med. Om en var just själv eller med människor som en inte har kontakt med, då vill en kanske int berätta om händelsen. Utan då bevarar en det för sig själv. Som ett kapitel i en bok ungefär. Förr i böcker var det vanligt att det stod något vad texten handlade om. Antingen i rubriken eller i en förtext, innan själva kapitlet tog sig form. Rubriken kunde då vara 'Då vi gick till affären och köpte spik.' Eller 'spikköpet' och så texten till förklaring. 'Vilket handlar om den gången vi gick oss iväg till affären för att se på färg i burk och kom oss att köpa spik.' I vilket fall broderade jag ut texten rätt rejält för att stryka ett streck över att jag glömt att kunna ge något. Men drömmen bröts som tur av att någon ringde och väckte mig. Tur eftersom jag kan lita på att den personen som ringde, kommer ihåg att jag alls finns. Även om det fortfarande förekommer att 'någon har ringt fel', med eller utan avsikt. Vi kom att diskutera minnen och den högst vanliga orsaken till att vi var och en alls minns. Att om det inte vore för händelsen, som vi kan 'hänga upp den på' vi inte skulle minnas just den gången. Hon som ringde berättade om en gång då vi tagit en promenad och talat om att göra äppelpaj, just för att där vi kom att gå, hade träd med äpplen. Jag berättade då för henne om den där gången vi var på Medborgarplatsen och en 'kinakrog' som finns belägen där, ett stenkast från 'Björns Trädgård'. Vet just inte varför platsen heter så, men kanske att meningar om saken där går just i sär. I vilket fall var vi tre som gick in restaurangen och när vi väl satt oss samt beställt, vi skulle ha något att tala om och det råkade bli varför vi två var glada och ville berätta om saken för den tredje. En bidragande orsak var att vid bordet bredvid satt en fyra stycken som bullrade något av skratt, sedan vi återgivit varför vi ansåg oss att ha gjort 'ett som klipp'. Huruvida de skrattade åt just vår berättelse eller åt något just internt skämt, kom oss inte alls till del och jag frågade dem inte heller. Sedan pratade vi på i telefonen om just upplevelser kopplade till oväntade minnen. Samt det faktum att utan dessa händelser, upplevelsen skulle ha fallit i glömska säkert.