Redan medlem?
Logga in
EvaTa hand om dig själv bara
och om vintern.
Låt den skimra muntert upp på grenar,
nerför tak, över vatten, under bördan
av år. Långt fjärran i själens varma nejder
föder storkar och taltrastar upp hopp
om soliga somrar. En dag kommer de att flyga
till ditt tak, och där
bygga bo.
Tamar. Rahab. Ruth. Betsheba. Esther.
Ser du himlen?
Du behöver inte slå dig i stycken-
förbanna inte dina tolv stammar, kvinna.
Bli mjuk snö över dina länder.
Fjärran i själens varma nejder börjar
storkar och taltrastar redan slå i sina vingar.
Ta hand om dig själv bara
och om vintern. Låt den vila i lugn och ro,
på grenar, nerför tak, under bördan
av alla minnen. Och låt dina bäckar rinna
under ytan.
|
Nästa text
Föregående Shqiptar |