Månljuset lyser
Igenom det spruckna
Dasstaket på den
Ihåliga sittbrädan

Där människor suttit
På sin bara ända

Lätt som tung
Gammel som ung

Fattig som rik

Lycklig som besviken

Väderspänd som för
-stoppad i ur och skur

Och en gång självaste
Jularbo enligt hörsägen

Nu rispar isiga Druv
-fläder grenar dess

Murkna sidovägg

Och fastän den lutar så
svårt hänger den ännu

Med sin överflödigt
mossiga historia

Ett tag till
i den moderna tillvaron