Augustinattens mörka puls

dunkar mjuk i

horisontens silvriga

skimmer och

alldeles för långt borta

starka klippors månmålade karghet, vågors

saltdoftande dyning;

(jag reser till

ditt heta: sprakar i

din glöd, brinner

som prunkande hedar av ljung

genom vinterns iskylda

vithet)