Drar mig tillbaka i en ebb av blöta timmar
och jag vaskar guld som varken glöder eller glimmar.
Flyter i en vattnig tystnad mellan orden,
med fötterna i molnen och huvudet på jorden.
River min kind på gatans kullerstenar,
gömmer morgondagen i syrenens grenar.
I en flod av spårvagnens resenärer,
drivs jag längs krogar och stängda affärer.
I ett ständigt vaket och närvarande Göteborg,
där Håkan sa att jag inte skulle känna någon sorg.
Går åren på ständig repeat
Men sjung som förr ”välkommen, välkommen hit”