Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Under himlens vakuum

Vi glömmer det som vi aldrig trodde att vi skulle minnas.
En rus, ett kyss, en linje mellan en varm kind
och ett nyckelben inramad i en trång rökruta.

Vi viskar det som vi trodde att vi aldrig skulle säga.
Ett litet rum, en lång natt, vita lakan som la sig
som en hinna mellan bleka nätter och kalla morgonstrålar.

Semipermeabla drömmar som drog in en
bakom ögonlocken utan att låta blicken
fästa på bilden framför en.

Vi rör det som vi trodde att vi aldrig skulle känna.
Ett andetag på en ruta, en gulnande kupé,
ett stilla regnskap och lätta rörelser över
en väg ut som vi aldrig kom förbi.

Som att vakna en vinter mellan åren
och känna himlens vakuum
krama ut framtiden
ur grånande lungor
och inte veta om det är försent
eller allt för tidigt
för att få finnas
till igen.




Fri vers av Sofiapoema
Läst 187 gånger
Publicerad 2019-02-20 13:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema