Händer som fjärilsvingar över
mina ögonlock
och du skriver alla känslor
längst kindbenen
och jag tänker på
när du sa
tänk Fia,
långt in i evigheten
är jag 20 och du 15.
I framtiden finns
fortfarande vi två
men i nya upplagor.
Du kupar fingrarna
över öronen
och viskar
Fia, bara för det
känns så
betyder det inte
att det är så.
Fia, du ska gå så
långt som bara du kan gå.
Många bäckar små.
Panna mot panna
som en spegelbild
och vi andas på
ytan och skriver
dåliga skämt och
minnesbilder.
Två händer som
trycker sig närmare
glaset
och fulskrattar
åt hur allt blev
tillslut.