Jag gör en tavla.
Är inte det ett uttryck för , när man gör bort sig?
Jo, kanske?
Jag gör en tavla.
På riktigt.
Den heter Nobel.
Om den nu får heta det?
Det är ett patent och registreringsverkat namn, kanske?
Jag håller mig, med gissningar!
Ty, vad vet jag, i konstens värld?
Ty vad vet jag?
Känslig fråga, ty jag får inte förminska mig själv?
Jag ställer fråga på fråga?
Avslutar allting jag skriver , med ett frågetecken?
Är det ett missbruk, av tecken?
Eller är det en typ av konstform?
Kanske gränsöverskridande?
Ungefär som djuren, inte känner till att det finns landsgränser?
Koppla nu inte ihop detta med att jag skulle vara antisemit, eller rasist, eller något annat mot; Människa-mot-människa-attityd?
Jag är inte sådan?
Tog bara djuren som exempel?
De är ju , både onda och Goda?
Vad har detta då med min tavla att göra?
Jag går på vissa spår?
Spåren som jag har lämnat?
Själv kan jag inte alltid se helheten?
Men jag försöker?
Kanske är det detta som är frustration/ Längtan?
Eller något annat?
Om jag nu ska rimma?
Passion kanske?
Nej, nu ska jag ta Nobeltavlan på allvar?
Måla den?
Kanske sätta den i någons hem?
Förslagsvis mitt eget?
Då jag inte tror, att någon vill ha mina tavlor i sin ägo?
Framförallt inte i sitt hem?
Ska jag då kasta bort den?
Tavlan, ett hem?
Eller inte?
Tavlan ser ut?
Som följer?
Ordet NO i Black, svart på svenska?
Bel i Mörkt Gult?
Nobel, skrivet ,som ett ord?
Och Bakgrunden helt Totally Gul?
Fucking Amazing?
Grace?
Hur kan jag göra så mycket som möjligt, av denna konstform, med paradoxer i mitt inre?
Paradoxer som uppmärksammas som?
Behålla Värdig Konst?
Eller Kasta ut den?
Är det två läger i mitt inre bara?
Bara till att observera?
Och inte ta någon notis om endera?
Två folkrörelser i mitt inre?
Behålla, eller kasta ut?