Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
23 Februari 2019


Islossning

Vinterhud över ärrig sorg

klär luften

tystnaden

tornen 

i min arktiska gråt

 

här går jag

bolmar

med skrik i lungorna

 

inför döva hjärtan

som jag en gång öppnade mig för

förgäves

 

ser bilderna

som brusar som vildforsar i mitt sinne

 

jag kapitulerar om och om

vet min del

vet mina blinda val

vet om de kantrade kyssarnas valser

kärlekar jag valt som varit vilsna villor

 

jag känner islossningen nu

som väller upp ur brunnarna

vill ut ur min hud

ut ur min kropp

vattna jorden

och

släppa fri

 

har så mödosamt vaktat sprickorna

sprungit runt och hållit fast de brännande känslorna

de bekanta trauma-rummen

 

jag har tryckt in läckorna, gått ifrån mig själv

för att kunna bära runt på intigheten

så mycket tid jag gett bort till de stängda dörrarna

de som väcker ärrens var

äckel-ruinerna, sorg-koaguleringen, skam-bommarna,

is-länderna,

 

ibland när jag saknar henne känns

det som jag saknar ett fucking spöke

ibland när jag förlåter henne,

tänker jag att hon kommit till insikt men att hon bara inte kan härbärgera sitt inre kaos, att hon inte hittar vägarna fram att våga äga sin skit, och våga möta mig

ibland känner jag bara brännmaneterna efter sommarens luftslott

 

och fastän tiden som gått blivit rik av dagar är jag fortfarande sorgsen

och gråten i mig

når in i de allra djupaste såren

 

och ibland när jag vaknar mitt i natten undrar jag bara hur man kan stänga in sig så i hjärtat 

när jag påminns om avståndet hon skapade 

och då blir jag så himla ledsen

 

men det handlar om mig nu

att möta det där hålet inuti

där isarna som lossat ska få forsa ut

 

tänker att hon kom som en slags katalysator

att jag tackar henne när mitt inre skriker

för att hon påminde mig om allt som jag skall rensa bort

 

för nu känns tårarna som att de har kraften att smälta isarna ur alla mina gamla sorger

 

och jag håller mina egna händer

jag torkar tårarna och sveper dagarna i vågorna som rullar in och ut

reser över haven

med mina segel

och vet att jag är nära mig själv

som ett skepp i livet 

styr för ett enda mål

att älska allt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Zachrisdotter
Läst 586 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2019-02-23 21:03



Bookmark and Share


  alvan
Fy fan så snyggt! Jävlar den drog en med.
Fantastiskt skönt driv, härliga metaforer och ja... jäkligt bra!!! Nu har jag svurit klart. ;)
2019-02-23

  Nimbus VIP
Tillåt mig att svära: HELVETE!

Dikten växer sig starkare för varje ord och rad och skapar smärta i mig! Ett magiskt sätt att använda ord på! Skulle kunna ge massor exempel på klockrena formuleringar men då skulle kommentaren bli för lång!

Igenkänningsfaktor. <3
2019-02-23
  > Nästa text
< Föregående

Zachrisdotter
Zachrisdotter