När du träffade din nya familj förstod jag att jag inte längre skulle vara en del av din. Jag blev åsidosatt. Trodde att jag alltid skulle ha en plats i ditt liv. När allt kommer omkring, vet jag att människor alltid söker efter mer.

Jag minns att du sa: "Nu har du chansen att starta om på nytt, bygga upp det du alltid velat."

När du sa det befann jag mig i en djup, svart avgrund och den gnistan jag alltid har besuttit hade sedan länge slocknat. Det fanns ingen kärlek för mig kvar i ditt hjärta. Du såg mig inte som den starka person jag faktiskt var.

Men där och då, hade jag inget. Och du lämnade mig, när du hade lovat att alltid vara min trygga person.

Du hade rätt. Jag hade bara en hammare, men det gick utmärkt att renoverat den del av mig du lyckades rasera.

Det är sorgligt att du slutade att se mig som en del av din familj. Jag slutade aldrig att se dig som min.