Jag ville skriva om det dubbla

Om hur infernaliskt trött jag är, trots att allt jag gör är kul
Om att vara mitt i liv och kreativitet, men ändå aldrig riktigt där

Alltid halvt bedövad
Halvt någon annanstans

I görandet
I listor på allt det ogjorda
I tanken, utan kropp och själ


Så vaknar jag till liv
Små glapp där jag står själv i mötet med andras produktioner
Berättelser som hjälper mig nå min botten
Märka att den finns

Den trygga kärna som låter mig gråta bottenlöst
Utan att förstå varför
Utan att bli rädd
Bara låter det ta plats

Med hjälp av klichéer i en konstruerad familj
Fiktiva liv, byggt på schabloner och värderingar jag bara delvis delar
Som ändå berättar så mycket om eget mitt liv, att jag berörs på riktigt
En konventionell beskrivning av människors vardag
Framställt i ett romantiserat verk

Där får jag syn på mig själv
I det blir jag levande
Här och nu på djupet

Varje person skildras ur sitt eget perspektiv
Empatin väcks
Varje berättelse speglar något av mig själv
Alla mina olika fasetter

De finns kvar
I avsnitt efter avsnitt
Jag möter dem i ett tryggt och skyddat rum
Innanför mina egna väggar
På tid jag själv väljer


Men i mötet med det verkliga
De som finns omkring och betyder något på riktig
Där är jag avstängd
Splittrad


Om det dubbla ville jag skriva