Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en text direkt ur märkligheten..


I det mellanrum


Det är förflyttningen som är svår. Övergången. Ta avstamp och lämna fästet. Att stanna hade varit det lätta. Hur låtsas man ett liv. Ditt sammet smeker fortfarande min rygg och mina silvertrådar spinner sig över din mark likt en kokong. Hur andas man under väven. Och hur nära sanningen måste man komma för att till slut själv bli en lögnare.

Det skimrar plötsligt till när det självklara svaret utan betänketid på frågan om jag är en häxa är ja. Såklart är det så, det har jag alltid vetat. Hur undrar han. Bara så som det är. Och sen kommer det egna kravet på att fortsätta vara kvick och det är då orden tar slut. Bra, tack, jo. Är allt jag förmår. Dialogen blir torftig och vi tröttnar.

Jag sätter ringarna på plats och vrider kroppen mot norr. Som så många gånger förr. Jag kan inte stanna i det mellanrum.




Prosa av kerstin skriver VIP
Läst 428 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-03-06 21:32



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mycket bra full av känsla och liv!
2019-03-09

  Yrre VIP
Underbar denna!
2019-03-07

  Goraxy 89 Orion VIP
I sanningens omedelbara närvaro blir vi alla lögnare.

Kan man vara häxa så kan man ju också trolla och då gör man som Du – Sätter ringarna på plats och vrider kroppen i önskad riktning och teleporterar sig till en annan dimension i en annan tidsrymd :)
2019-03-07

  Respons VIP
Bra beskrivning av ett svårt mellanläge där orden känns starka samtidigt som de inte räcker till.
2019-03-06
  > Nästa text
< Föregående

kerstin skriver
kerstin skriver VIP