Tall som i talrik
Slet du ner hela den förbannade himlen dess vita spröda moln när du drog och om du någon gång undrat hur du egentligen överlevde
undra inte. Det gjorde du inte. inte ens jag. Överlevarens mästare som lämnade allt det vackraste för att lära mig att andas på riktigt en vacker dag. det har jag ännu inte lärt mig. Därför skriver jag märkliga historier om andra människor om sjukvård som inte fungerar och om säregna märkliga ting. Lika spretigt och ångestfyllt som historierna om en enda dag
en sommardag 2004. Tog jag mitt egna liv och sedan den dagen har ingen verklighet på allvar tagit notis om min död men det finns ett seende öga genomborrande verkligt i mitten av alla märkliga satser och ljud. vi två. Någonstans bor våra under under huden den vi släpar likt en skyddande mantel
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 165 gånger Publicerad 2021-02-15 22:43
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |