I hela mitt liv så har jag haft en mental känsla av att

jag ligger hjälplöst nerslagen, chanslös och oförmögen

att försvara mig.

Jag har ofta känt mig så nedtryckt liggandes på marken,

där folk har trampat på mig för att de inte lagt märke till

eller sett mig, så har det varit sen tidig ålder,

det har känts som om jag aldrig räckt till, eller haft

samma värde som alla andra.

Alltid dåligt om pengar, kläder, det materiella överhuvudtaget,

men jag har i djupet en bra personlighet,

ett stort varmt hjärta och starka känslor om man vet hur

man skall påverka mig, en del ser mig bara för det senare,

men allt har en början och även ett slut.

I hela mitt liv har jag försökt att bli omtyckt och älskad,

och också respekterad för den jag är,

jag blev det när jag var yngre, men nu som vuxen

känner jag mig hatad av dem som kom i min väg,

när jag vandrade hand i hand med min vrede.