Omkring mig svärmar fåglar, deras vingar drar skuggor ur mitt hår. Genom tårarnas kalejdoskops regnbågsfacetter, skönjer jag en gestalt längre fram på stigen. Är i en gammelskog, mossa hänger på grenarna och jag går på en halvt igenvuxen stig med djupa skuggor och strimmor av sol tränger ned. En svag fågelsång glimmar mellan skuggorna.

Det är en skog full av förvildat hemligt liv och sus och ensamhet, hur äventyrligt ensam och vild är det bara jag som ser. Rör mig försiktigt längre och längre in i den lövade skogen, rakt in i det omslutande hjärtat. Det ofödda sover ännu stilla, tills dagen kommer då du stiger fram i det bländande ljuset.

Livnär mig på stunderna, brödsmulorna du lämnar spår att tolka. Så länge kärleken är vid liv finns morgondagen. Jag hör dina ord genom mina ögon. Möter dig i ditt gränsland mellan dag och natt. Bland trädens svarta stammar och mossgröna glittrande blad vandrar du i dunklet som Pan. Ett flöjtsolo glimmar mellan bladen, gäckande undanglidande runt trollsländornas frasande aluminiumvingar. Lugnet andas bland träden och fåglarnas svävande flykt. Där under det lövade trädet, mitt i skogens hjärta finns du. Den andre står rustad och pansarförsluten med svärdet i hand, det är lyft till försvar mot allt som hotar.

Mina armar lyfter och fåglarna släpper sitt näste. De flyger upp bland trädens armar och sjunger dig sånger om livet, sånger du aldrig tidigare hört.

*

Kommentarer skogen

BenGust "Glimmande strimma i gäckande dunkel känns det som. Svag för urskogsmagi! " 2018-07-21

Anya "Innehållsrikt och vackert. Tycker om ljusfingrarna särskilt mycket." 2017-11-03

ULJO "Skogen är en plats för själslig terapi" 2017-11-03