Konferensdagen var lång och tröttande. Huvudvärken verkade inte ge med sig, trots att jag smugit ut på toan och knaprat värktabletter i  varje paus. Min powerpointpresentation om ny systematik i uvsläktets ornitologi fungerade som planerat, men jag fick inte många frågor. Efteråt kände jag mig helt urlakad.

När vi kom åter till hotellet smet jag bakom huset för att koppla av med en cigarett. Jag hade fått en egen nyckel till grinden till bakgården, och underligt nog verkade jag vara den enda som använde den ingången. Kanske var nyckeln någon slags kompensation för att jag fått rummet längst från huvudingången. 

Återigen trodde jag inte mina ögon. Fink låg fortfarande kvar på den stenlagda gården, exakt likadant som igår, och vid hans sida låg den ställföreträdande vaktmästaren, Pardal. Också han hade en kniv i bröstet. Det blev bara för mycket. Jag segnade ner på trappan och svimmade. Som tur var hann jag inte tända ciggen.