ska vi skiljas åt

för att aldrig mer mötas


två som varit så nära

två hjärtan som slagit

i en och samma kropp


att du gavs livet

genom mig

ska det räknas bort


nej, jag kan inte tro

att det är så simpelt


men din tystnad talar

fryser mig till is

mitt hjärta är så ensamt 


jag sluter mina ögon

ber om försoning


natten är så mörk och svart

stjärnorna blinkar ikapp

månen är ett öga


jag ser dig inte

men jag förnimmer dig


du låg under mitt hjärta

jag hade dig i min famn

tyngden dröjer sig kvar


jag omfamnar dig i tanken

jag ville aldrig skiljas åt