Jag lovade att rita dig en lök men jag gör istället ett försök att skriva dig en dikt för det känns som min plikt

Förlåt för alla gånger jag sårat dig.
Förlåt för allt svek.
Förlåt för att jag lät mitt självhat gå ut över dig.
Jag har aldrig hatat dig bara mig själv.
Den jag var är inte jag, den riktiga jag känner du sen lång tid tillbak och kanske är det därför du aldrig gett upp på mig.
Så många gånger du försökt nå fram till mig utan något vidare resultat, jag kanske var lite som en lök, massa lager på lager som är svåra att skala, men så många gånger du lyckades att faktiskt nå mig, du är en av få.

Tack för alla gånger du fanns där för mig när jag hade det som värst.
Tack för att du fick med mig ut på äventyr.
Tack för att du kämpade.
Tack för att du tillslut fick mig att förstå att jag höll på att förstöra mig själv totalt.

Jag förstår att det inte var ett lätt beslut att be mig åka ner Akut, det var modigt och starkt av dig.
Anledningen till att jag inte hörde av mig en tid var för min skam och för att jag själv missuppfattade situationen och trodde att du ville bli av med mig men det var inte mig du ville bli av med, du ville bli av med den jag var, och få tillbaka den jag faktiskt är, så tack för det.

S.Turesson