Har analyserat, vänt mig ut och in. Tänker att det har gått 10 års sökande efter mig själv. Tills jag inte längre ville kompromissa med innehållet jag ofrivilligt påförts.

Tänker tillbaka, på hur svag jag varit, eller känslosamt engagerande. Hur samhället sett på denna bräcklighet, på stormar som av känslor kommer.

Inuti strukturer, säkra kort och fasta former, finns få som söker Friheten. Kanske är det att sätta ner foten, gå vägen, tänka tankarna och känna tilliten. Att bli utlämnad. Kanske är det en process att frigöra sig ur gemensamma förhoppningar.

Till svaret efter mig själv.