I livets vagga jag utmattad vilar. Där kan jag lyssna till violer svävandes i vindens sus. Frusen och huttrandes. Ensamhetens klor omfamna mig. Din frånvaro tär även då närvarande du är. Ett tomt skal, övergivet påskägg ekar i rymdens dynasti. Älska bitterljuvt. Som skepp av pärlemor i nattens månsken. Allting vi aldrig sa. Ingenting vi någonsin gjorde. Saknaden då skuggorna över våra drömmar skymmer sikten över kalkbrottet i våra sargade själar. Där pionerna älska passionerat, jag väntar på dig.