Då kommer 'Bellman' springande ut ur en grotta och ropar
- Det luktar fis.
Istället för som väntat, 'det luktar gris'.
Men grisen var inte med i den här historien. Det var inte varken en norrbagge, en dansk skalle eller en finne i ansiktet som hade 'lekt gasfabrik', utan det var en före detta bekant till herr D. Herr C var på semester och herr H var ute ur leken för ett redan gott tag sedan.
Det luktade skit helt enkelt. Kanske inte lika mycket som från fabrikers skorstenar i Sundsvall, men näst intill. Någonting i den stilen, bara mera korv på något vis. Utan både senap, ketchup, bröd eller inlagd och krossad 'gurka'. En gång i tiden hade Björn en cykel och en annan gång en bok, en sådan där ungdomsbok. Med 'indianer och vita' i. Bara att indianerna inte var röda utan mörkt skära i huden och de vita inte var vita, utan mer ljust skära i hyn. I böckerna hette flickor och kvinnor exempelvis 'lilla månstrålen' eller 'Vacker som den dag', fast på ett mindre känt språk, för västerlänningar, om en säger så. Och hövdingar kunde heta exempelvis 'Tre björnar', 'Vresiga buffeln' eller något annat fantasifullt, om en annan förstod indianernas språk alltså. Olika stammar hade antingen egna språk eller dialekter. Ungefär som 'hemmavid' alltså. En bok i översättning kunde bära en titel som 'Straffläggarens son' eller 'Skogens ande'. Här någonstans tappades det en tråd och den som slutligen hittade den något senare, såg på den en stund, för att sedan gå och bada i 'Långsjön'. Du vet den 'av ungefär 28 stycken sjöar med samma namn' som ligger söder om Stora eken, precis efter vattenfallet i mitten av Medelpad.