ibland glömmer jag bort

att vi också hade ett dagbarn

av halvfransk börd

en pojke med hemvirkad lukt

och sin mjuka apa Apin i släptåg

en märklig period

ett mörkt hål

av hårdplastigare Ewoks, Landos, Lukes, Chewbaccas

roterar jag armarna

passar jag bollarna

sedermera fullt upptagen med att försöka minnas

mig själv som ett-två-tre-årigt dagbarn

medan här i historien

mellan låg- och mellanstadiet

är han närmare fyra

och har mer gemensamt med min lillasyster

så lycklig av att leka med henne

blir ungen

ganska förskräckt när jag narras en smula

att han egentligen inte finns

emedan dagbarnet bara är en fantasi

som han återberättar för mamma

vilket jag i nästa ögonblick får ångra

mig ha sagt till dessa

oerhört oskyldiga ögon

för när vi kommer hem

från de sociala världarna

sitter ju barnet uppenbarligen där

redo att vaktas

och pysslas om

likt en krukväxt på minst två ben

som inte förstår

vad rewind-knappen är till för

fast mest av allt från -85

kommer jag ihåg

vårat riktiga husdjur

den ömsom nyfikna

ömsom slumrande undulaten

som bar samma namn som oss