Skuggorna i mörkret spelar mig ett litet spratt
då vinden blåser fri
För skuggorna tillsammans med vinden susar i mina öron
när de svischar förbi
Så jag måste bara vända mig om stup i kvarten för att
kunna känna mig riktigt trygg och säker medan jag
går här helt ensam fram på parkvägen mitt i natten
För man vet ju om hur mycket konstiga människor
det finns härute
De som kan göra vad som helst för att sedan säga att de
ingenting minns
Den ena galningen efter den andra
Förlorade själar som är så ensamma att de genom natten
håller på och vandra sökandes efter svar som de sen
tror att det är du som har
Så det gäller att se upp och inte tro att det där
händer aldrig mig
Så ha ögonen och öronen öppna precis som katten
när du går där helt ensam igenom natten
Ett gott råd bara...

Paranoid eller bara vaksam?!

Ken Cassel
3/5-2019