när april blir maj

bär hon jackan varmt i famn

som sitt frusna barn

närapå han får

känna huden hett mot mun

men hon sköljer moln

närmare skuggan

kryper över parkbänk mjukt

låtsas bli hans säng

när marken lyfts upp

och trädkronor regnar ned

tar de på solen

när armar nästlats

in och ut ur varann nu

ror hon hem frukten