Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det hände i 1900 talets förflutna sekel.

Har ett kort där farfar står bredvid en isbjörn så stor, tror nog ändå att den var död.

Parisarn kallades han av folket här hemma i stan när han kommit tillbaka från sin resa. Han hade där i den stora staden fått se under och saker man inte trodde fanns.

Vår farfar det blev han.
Han hade pratat med en man långt borta flera mil borta på andra sidan ett hav, i ett annat land. Pratat i en lur som med trådar som gick upp i världens högsta torn bygd av stål. Det var högre än den högsta tall, många gånger högre.

Där skickade man med osynlig elektricitet rösten ut i den okända rymd som ingen kunde förstå.
Svaret som han hörde i lur var ett hallå från ett främmande land långt därifrån.
På gatorna av sten åkte människor i vagnar på hjul som satt liksom efter varandra och ingen häst som drog fanns förspänd framför.

Min farfar som han blev, var en nyfiken man.
Satte sig också i en korg tillsammans med många kvinnor och män.
Upp i luften de for, dragen av ett konstgjort moln skapat med människokraft, de flög med vinden som i en båt utan segel. Såg stadens hus långt därunder. Hurrade tryggt för resan när de kunde oskadda stiga ur korgen efter färden.
Vilka under han ändå fick uppleva och se på sin resa vid den tid när seklet var nytt.

© Bosse 4 maj 2019.




Prosa (Kortnovell) av Bossepoet från Österbotten
Läst 137 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-05-04 10:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten