Med din vassa tunga du dissikerar de vackraste ord.
Grusgång över verklighet och sagoslott.
Gråskala.
Otrygghet. Det pulserar otrygghet i din blick.
Utåt sett påfågel vacker.
Insidan kejsarpingvin med nerböjt huvud.
Där hybris och självförakt duellerar.
I glömskan du förlorar dig själv.
Du min vän som av utslagen gerbera på blomsteräng.
Men även som det vilsna lodjuret där hon på väg mot ingenstans ströva,
kärleken i hjärtat hon inte behöver bedöva.
Önskar dig livet med kungsörnens stolthet.
Önskar dig hoppet med tro på dig själv du min svarta svan.
Önskar dig vara vän med dig själv som vargar i sin flock.
Jag står vid din sida om natten skrämmer och
om dagen känns främmande.
Jag finns här och lyser upp din väg med silverkandilabrar.
Och trygghetssökande du ej längre behöver vara.