Jag älskade mitt jobb.
Det tog upp min tid
och
när jag inte jobbade så sov jag.

Det fanns ingen tid kvar till dig.
Du fick inte plats längre och jag kunde andas.
Jag kunde njuta av den friska luften omkring mig.

Jag saknade inte dina händer i mina längre.
För jag hann aldrig påminna mig själv.

Jag plåstrade om andra personers sår.
Så mina fick liksom läka sig av sig själva.
Och idag så gillar jag att du har stängt mig ute från ditt liv.
Jag kan liksom säga vad jag vill utan att du hör.

Så som det egentligen alltid skulle ha varit.
Dina händer kommer aldrig att lämna märken på min kropp igen.
Och nu är det dags för mig att stänga igen alla sår.
Och du har ingen makt över mig alls längre.

För du stängde den porten.