Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Min utsikt

Det fanns en tid då jag krökte orden. Jag böjde dem runt, fick dem att passa. Ofta gjorde jag om dem, formade dem till någonting annat, dolde dess betydelse för att ibland stoltsera med min konst genom att avslöja mitt trolleri.
Som om det förändrade vad jag gjort, vad jag sett.

Det fanns en tid då orden krökte mig. Fick mig att gå runt, att inte passa in. Ofta var jag inte där, ofta var jag knappt ens här. Jag blev rädd för dem. Jag försökte dölja mig för dem.
Som om jag skulle ha kunnat lyckas med det

En lång tid fanns inte orden alls. En bra tid tyckte jag då. Jag slapp kröka någonting alls och jag kunde tycka att saker då var vad de var, att ingenting då doldes.
Som om jag inte visste bättre.

Nu sitter jag ibland på min balkong och tittar ut över sjön. Jag tror inte att jag länge är krökt, att jag inte längre böjer. Men orden kan finnas där ändå, de kan till och med vara vad de är.
Ofta är jag fortfarande inte där men jag är allt oftare här.

Där är där där du inte är.
Här är här där du är.

Och vägen till sjön känns rak trots att jorden böjer sig.




Övriga genrer av magnus lorentzson
Läst 130 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-05-16 10:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

magnus lorentzson