Kanske kunde vi inte lämna efter oss mer
Men vi gav eftervärlden
Det bästa vi hade
Det var vårt bomärke av den röda färgen
Som tog så lång tid att blanda till
Och som vi knappt hade råd med
Många av oss gick under
På vägen dit
Av den sjukdom de som kallade sig kristna
Hade med sig
Alltsammans visas upp på den stenen
Som våra stenhuggare under så stor vånda
Mejslade ut
Men vi ville lämna efter oss något
Som talade om
Att vi en gång funnits till

Våra nuvarande efterlevande
Förbinder dock våra bemödanden
Med sina
Religiösa symboler
Och tror att den röda sättningen
Är ett kors

Sanningen var den att vi hellre
Huggit av våra händer
Än att hugga in något
Som tillhörde dem
Som kom att utplåna oss som kättare

Vi hade vårt
Varför lät de inte oss ha det?