Du
Du var som heroin för mig
Abstinensen var svår
Kicken du gav-
den sköt rakt in blodet
Vackrare än verkligheten
Vackrare än något jag känt
Jag var på flykt från mig själv,
från mitt liv
Visste du det?
Jag minns allt som vackert,
men egentligen var det bara
trasigt och fult
Jag ville leva i en dröm,
eller i en dimma i alla fall
Jag ville leva där
i ruset med dig
Du
Du var som heroin för mig
Ibland drömmer jag om dig
Jag skriver till dig men raderar
Jag letar efter något gratis
som kan mäta sig med dig
men tiden är dyrbar i sig
Jag flyr inte längre
men saknaden är en förskingring,
en farlig drog
Jag saknar tiden när du såg mig utan krav
Vi var bara höga ett tag
I vårt luftslott som föll
Du hade inte tiden
men jag såg dig som du var
"Det blir en fin höst"
Mörker runt omkring mig
Dålig luft som sprider sig
Båten som gick före avgångstid
Det fladdrar till ibland
mitt i fallet
Du
Du var som heroin för mig
Hetta i min mun, ögon utan skuld
Allt är svårare nu
Jag är sliten, förbrukad, liten
Jag letar inte längre,
har nästan gett upp
Förstår inte mönstret
Virkade vildrosor i snåren
Håller mig fast i den tunnaste tråd
Hur kunde allt gå förlorat?
Hur kunde du bara släppa mig?
Din varma blick, segel i solsken,
sommaren som försvann