Mitt hjärta brinner inte längre av kärlek, den som förr skapat inspiration
den förr så starka lågan av motivation
som skapade lyriska ord i mängd 
håller på att blekna
och mitt sinne håller på att vekna

Tystnaden plågar både mitt inre och min ensamma tillvaro
det frö som knoppades inför blom har slutat växa, slutat gro
min framtid verkar döljas av olustig ridå av dimma och skapar ofrid
där jag längre inte anar hoppets varande i ovetandets tid

Hur ska jag komma loss, ska någon på nytt kunna tända hoppets låga
om och om igen, uppkommer denna ständiga fråga
och skingra
detta töcken, denna oklarhet
har någon svaret, vem vet ...vem vet ....

 (C)Ted Örnberg