lakanet prasslar under mina bleka händer

din solbrända hy står i kontrast

du är min kontrast, och det som sker nu får inte ske

jag samlar ihop mina kläder i en sorglig bunt

jag ser dina ögon vila än

jag vill inte lämna dig här

men jag kan inte heller stanna



solen sveper över asfalten mellan villorna

jag flyr med natten

ingen kommer någonsin att få veta

ingen, förutom du