Den andra sången ur min kommande sagobok "Alderviita och det tvehövdade bergets hemlighet".

Vätten Sävers sång

Liten och sträver knappt hög som en stubbe
Jag kallades Säver en klok vättegubbe,
som gärna vill ströva i Silvis det gröna,
möta djuren, naturen och älvorna sköna

Vid myren jag dröjer när tjädrarna spelar
och stannar på berget där bäckarna delar
Lyssnar till vattnets porlande språng,
kvillrande stämmer det in i min sång

När skymning drar in över mossor och stenar
Jag sover en stund under barrtunga grenar
Vilar de trötta, urgamla fötter
vid granens doftande, knotiga rötter

Liten och sträver knappt hög som en stubbe
Jag kallades Säver en trött vättegubbe