Fallhöjd
hon skrev med svart bläck
på svart papper
poesi som bara
kan läsas i mörker
hon kunde konsten
att visa på ljuset i den svartaste natt
hon visste hur man stannar tiden
så att man kanske hinner ifatt
små hemligheter
som kom bara ett fåtal till del
vad man kan göra för att undvika
att livet blir ett enda ruttet jävla spel
hur man hittar stigar
som det inte är vem som helst förunnat att gå
hur man skriver några få ord
som det tar ett helt liv att förstå
allt det här visste hon -
men hur man står ut
utan att mest av allt önska sig
att hela skiten tog slut?