Pionerna utanför mitt fönster raglar döende
kollapsar under sin egen tyngd
och förblöder i ett hav av vissnad fägring.
Nyss prunkande de
dansade
nickade trosvisst.
Trodde sig vara obesegrade
odödliga
eviga.
Nu böjer de sina huvuden
i skam över sin egen förgänglighet.