Inne i stan smyger en vessla
snappar upp, tisslar, tasslar
hör teser bränner likt nässla
sanning gnisslar och rasslar

ses då inte leva ett värdigt liv
hur annars ska man förklara
rykten tro på som tidsfördriv
spä på än mer det uppenbara

dock av karman denne aktris
rättvist målat in sig i ett hörn
hörde falsarium om egen kris
fick sig ömklig stickande törn