Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Katastrofen


Poltava

Karl XII föddes på Stockholms slott den 17 juni 1682 son till Ulrika Eleonora och Karl XI. Karl XII blir den 14 december 1697 som 14-åring – han skulle snart fylla 15 - kung över stormakten Sverige, som sträckte sig från Ishavet i norr till Bremen i söder, från Värmland i väst till Ladoga i öst. Landytan var tre gånger större än dagens Italien.
Den begåvade Karl fick redan som fyraåring tillgång de främsta lärarna som stod att uppbringa. Undervisningen pågick upp till sex timmar per dag i ämnen som matematik, historia, statsvetenskap och krigskonst. Han lärde sig tala flytande tyska, han talade och skrev latin, han lärde sig franska, italienska, turkiska och finska.
Katastrofen vid Poltava blev slutet för den svenska stormakten. Efter nio framgångsrika år utan ett enda förlorat fältslag torde Karl XII ha missbedömt situationen i Poltava. Staden var fel plats för att tillintetgöra den ryska armén, som kunde uppvisa tre gånger så många soldater. Plus att de hade tillgång till tungt artilleri, medan svenskarnas artilleri mest bestod av lättare pjäser.
Numerären bekymrade inte Karl XII. Inte heller artilleriet. Karl XIIs krigföring gick ut på snabba förflyttningar och överraskningar. Nu skall noteras att anfallskrig mot en befäst fiende är en helt annan sak än strid man mot man. Kanske var det hybris som gjorde att Karl XII valde Poltava, dit han förväntade sig hela den ryska armén anförd av tsar Peter I själv. Eller var det för att han via Poltava kunde ta sig mot huvudmålet Moskva.
Karl XII uppehöll sig gärna mitt i stridsvimlet där det var som värst. Han behövde inte uppmana soldaterna att strida. Stridsropet var ”Kom” och så red han först in i striden. Föga förvånande blev han skjuten i vänster fot i striden om Poltava och höll på att avlida av blodförlusterna. Han tvingades överlåta det högsta befälet till fältmarskalken Rehnskiöld och sedermera, efter det att Rehskiöld blivit tillfångatagen av ryssarna, till infanterigeneralen greve Adam Ludwig Lewenhaupt.
Inledningsvis såg det ut som om svenskarna skulle segra, men utan Karl XII och hans fullständigt briljanta krigskonst förlorade svenskarna alltför många soldater.
Tsaren hade stor respekt för ”broder” Karl och hans armé. Att bussarna var synnerligen stridsdugliga vittnar kalabaliken i Bender om, där 50 man lyckas bryta sig ut från 10 000 turkar.
Med en oerfaren yngling på Sveriges tron såg Sveriges fiender sin chans till revansch. De ryska nålsticken in mot Finland var många. Tsar Peter I anlade Petersburg inne på svenskt territorium. Den ryske poeten Aleksandr Pusjkin skriver i början på 1800-talet

Han tänkte så:
Just härifrån skall svenske hotas
Här skall ni bygga upp en stad
Som trotsar denne sturske granne
Här har naturen oss beskärt
Att ända fram till havet nå
Och öppna fönstret mot Europa
På nya vägar våga till vår hamn
Skall skepp från all länder gå
Det blir för oss en fest på havet

År 1700 anfölls Sverige av Ryssland. Danmark, Polen och Sachen. Det stora nordiska kriget hade brutit ut. Den nu 17-årige Karl XII beslöts sig för att först ta sig an Ryssland enligt god militärisk strategi - den största fienden först. Danmark lät han sjöstridskrafterna ta hand om. Vid Narva besegrar 8 000 svenskar den framryckande ryska armén på 40 000 man. Bytet blev bl.a. den enorma ryska krigskassan.
Under våren 1701 besegrade Karl XII sachsarna och fick August av Sachsen avsatt från Polens tron.
Karl XII tågade nu mot Moskva, men kom aldrig längre är till staden Tatarsk 400 km från Moskva. Ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och varken förr eller senare har någon erövrare lyckats komma i närheten av Moskva. Karl XII sökte vinterläger i Ukraina tillsammans med den ukrainske frihetskämpen kosackhövdingen Mazepa.
Nu får Ukraina sin blågula fana inspirerad av den svenska. Det blå fältet skall föreställa den blå himlen och det gula de mogna vetefälten.
På våren 1709 stod Karl XII framför den befästa staden Poltava, och inväntade tsaren och hans armé. Som mycket riktigt kom. Karl XII hade från år 1700 till nu 1709 inte mindre än 17 lyckade drabbningar bakom sig.
Genom en rad olyckliga omständigheter förlorar svenskarna en stor del av sitt infanteri och en fjärdedel av kavalleriet. Karl XII beslutar sig för att dra sig söderut och finna ett vadställe över floden Dnjepr. Förlusten vid Poltava innebar också att Ukraina förlorar sin självständiga ställning.
Lewenhaupt försökte tillsammans med de högre officerarna att övertala Karl XII att fly. Vilket så småningom lyckades och Karl XII begav sig till Bender tillsammans med Mazepa.
Bender blev som en andra huvudstad för Sverige. Här beslutade Karl XII bl.a. om bygget av Göta Kanal.
Likt Peter From i hans fullständigt lysande betraktelse av Karl XII, kan vi fråga oss vad som skulle ha hänt om inte Karl XII fallit offer för muskötkulan vid Fredrikshall den 30 november 1718. Tsar Peter I avlider fyra år senare. Armén stridskrafter är återställda. England och Frankrike söker förbindelser med Sverige. Sveriges stormaktsstatus skulle kunna ha varit återställt med Karl XIIs beslutsamma läggning. Om nu inte om hade varit.
Sovjetstaten föll samman 1989 banco rotto. Dagens Ryssland har en BNP lika stor som Italiens. Sveriges BNP per capita är 49 760 USD och Rysslands 26 900. Sett ur det perspektivet har Sverige återhämtat sig väl.
Ryssland driver än idag en expansionspolitik med militära medel med Krim och östra Ukraina som exempel.
Det 1 juli 2019 var det 310 år sedan tragedin vid Poltava.



Källor From, Peter, ”Katastrofen vid Poltava”, Historiska Media, Lund 2007. (Det intressanta med Peter Froms skildring är att han haft tillgång till ryssarnas noteringar under krigets gång och på det sättet fått en inblick i hur tsaren och hans generaler såg striden)

Söder, Björn ”Karl XII” (källhänvisning saknas)

Winiarski, Michael (Rubrik saknas. Ppublicerad i DN) (källhänvisning saknas)

Kalabaliken i Bender, Wikipedia

Slaget vid Narva Wikipedia

Egna anteckningar








Prosa av Gunnar Barkenhammar
Läst 144 gånger
Publicerad 2019-06-28 12:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Barkenhammar
Gunnar Barkenhammar