Jag känner inte dig men jag har känt dig...
Det var såsom i fiktionen, musiken, lyriken!
Du höll mig i din famn, bekräftade mig naken.
Så få ord behövdes.
Du lyfte mig bokstavligt och ja, mer, mer och mer.
”I miss you” sa du när jag var hos dig.
Kanske blev det inget happy ending bara för att
det var början?
Jag förstår så lite nu.
Primitiva känslor har kapat mig,
totalt skeppsbruten av dig.