Man sätter ett huvudblad
från trädgårdens gamla planteringar
över anletet
och försöker föreställa sig den isande vinden
som blir till i en gråmulen morgon
för att få dimension på verkligheten

På så sätt får man uppleva hur
hur kylan från vardagen
får återkoppling till verkligheten
och blir en del av den
alltsedan vi blivit till i tidernas gryning

Nu fångas vi upp av fiktionens skuggor
för att ta oss en bostad i dem
till dess tiden vänder på perspektivet
och låter upplevelsen bli lika tom
som den var i tidernas gryning