Jag gör ett försök att måla med musik,
paletten som krävs är självklart magnifik.
Motivet kan liknas vid en mosaik.

Sköna toner ur folkvisetradition
har mycket gult och blått i bygdefason.
Här finns nyanser i melankolisk ton.

Så hör jag, i svart och vitt, rytmisk extas,
och improviserar med färg jazzens fas.
Rika nyanser av artens parafras.

Nu klingar klassiskt Bizet, Händel, Ravel
till färgspel som skiftar från trankil till gräll,
med breda stråk som från en violoncell.

När Hasse och Tage med flera ljuder
är det humorns granna färger som sjuder.
På sprakande färgkaskader de bjuder.

Min målning sväller och blir monumental,
jag penslar Taube, Bellman, och ett urval
av våra poeters syn på fröjd och kval.

Paletten är nu nästan helt renskrapad
och min fantasi näst intill urlakad.
Målningen får anses vara sparsmakad.