Den sista fram till målet men den första till att dö
vad Gud måste ha suckat när han skapa' denna mö.
Hon har så tunga fötter, så ledsna ögon blå
i dess vassa törnen river längtans kittel även så.

Vad ska tomma mjuka händer näst få smeka mot sin kind?
När ska varma famntag sjunka ned i bolster mjuk och trind?
Blott ett andetag ifrån en evighet hon ses där falla.
smärtans knivsegg, sylvass kyla låter ingen trädgård ståta.

Vem som bänder upp det valvet, ja det blir en evig gåta.

Det som brinner bakom ögonlock så sorgsna och så tunga
är en evig ungdoms längtan som förbjuden visa sjunga.
Endast smärta mötte rosenknopp som långsamt spirat ut
varför frosten kom och krönte hennes hjässa med en strut.

Lilla kära barn så oskuldsfull med längtan varm och stark
snubblar tafatt fram och ritar vilsna kartor på ett ark.
Aldrig förr blitt visad vägen, aldrig hittat vägen själv.
Tappert springer fram i skogen med en andakt i sitt bröst

Endast ljuset där i tunneln skänker någorlunda tröst.