I kärlek trodde jag på dig då du var allt för mig. Dyr hög skenheligt barfota fixad frilla bakom rödsprängda ögon, fanns du. Asfalten var svartare med dig, kanske pågrund av allt regn eller tårarna från mig, jag sluta fundera. Solen var alltid varmare de stunder då ögon lös i längtan, aldrig bättre nu som då. För evigt vill jag älska glömma och förlåta. Förlåt mig ett ord som ler mer än innehållet betyder allt men kommer aldrig uppskattas då alltid sorg närvarit.

Kärleken är tudelad som ett jävla äggskal krossa eller krossas
... ät med sked annars äter nån annan dig.