Längs med dagens färd,
Likt fåren jag flocken följer,
Annorstädes är min önskan att få bo här,
Ej som gäst hos min syster,
Ett eget hem där det som jag behags döljer,

Att vara fri är sedan länge min livsfilosofi,
Men frihet ett ändamål i sig,
Mitt hem, där min familj befinner sig i närheten är,
Ej instängd i en liten hage, så kommer ett geni förbli,
Ej ensam bland allmogen, ett delat hem med en älskad tjej,
Min vilja självklar kan tyckas, men svårt för den som säregen är

En del kan säkert tycka att intellekt och estetik besitter,
En klen tröst tycker den som ehuru äger mången brister,
Jag är snygg och smart, men sjukdomarna och demonerna där inne sitter,

Förväntningarna mången fler,
Det är en förbannelse för en annan,
Om man ser ut och för sig med ett uns av klass,

Mitt lidande är de glasögon du inte ser,
Världen beskådas med ett grått filter och allt färgglatt smälter samman,
Inte heller kan de andra beskåda den börda som bärs, ett osynligt flyttlass.

Jag är jag, med den helhet det innebär,
Mitt förnuft brister sällan, men frustrationen blir för stark,
När förnuftet förstår att det ej förevigat sin överlägsenhet,
Jag förstår att depression och ångest är sjukdomar som tär,
Frustrationen uppenbarar sig när jag vet hur och varför smärtan uppstår,
För jag förstår, men kan inget mer göra för att bli kvitt det här.

Jag vet att du inte hatar mig, och det som meningslöst är; livet
Att undertecknad inkapabel är, när jag förstår,
Och det ej går att känna det mitt förnuft till fullo begriper.

Vem kunde ana, att kreativt skriva vad jag känner, är räddningen och ingen snara.
I min nuvarande by, är jag en isbjörn som hamnat i Afrika
Ska ordna min utbildning, och sedan i riktning mot familjen fara.