Visst är det många som längtat efter den svenska sommaren. Solen lyser starkt på en himmel blåare än en ocean. Älskog på varma stränder, ljummet vatten som renar naken hud.

Men jag, jag plockar vissna prästkragar och blåklockor och längtar ständigt efter solnedgången. 

Det vackra är inte till för alla. 

Ibland kan du hitta kärlek i det fula, det skavda, det som varit.

Riv mig och jag kanske blir din när nästa storm drar förbi.