Ensamheten gräver hål i min själ, som med en sked i kall strand i oktober. Ur hålen läcker det mänskliga. Det går inte att vara lycklig utan kärlek, inte ens längtan räcker. Vid min filt går medborgarna, ibland tittar vi på varandra öppet och naket som vore vi djur.

Häromdagen i gryningen vid diskbänken fick jag med blotta ögat se hur mina händer svällde och fylldes med blod och värme. Jag kunde bara se på och begripa att de mindes hur du var i mitt grepp, hur du kändes i mina händer. Men det hjälpte inte. När jag kom till sans och gick iväg för att hungrigt krama dig var du den som släppte taget först; du lät dina händer falla och knuffade antytt bort mig.

*