Hon som står mig närmast
är stundom en främling.
Betraktar jag henne i sommardagen
har jag aldrig sett henne förr!
Den vita bomullsklänningen
och det röda hårspännet i silverhåret
har jag aldrig sett
förrän just i den stunden.

Henne som jag känner bäst
är ibland en främmande kontinent.
Betraktar jag henne i vinternatten,
är hon en exotisk världsdel,
en nyskriven dagbok
som jag aldrig kan läsa färdigt
någon gryning
med oväntade hemligheter.

Hon som finns tätt intill mig
är också en okänd.
Betraktar jag henne på avstånd,
ser jag hennes röda hårspänne
som en fjäril på sommarängen
och hennes silverhår
som ett glitter i vinterdrivan.
På så vis känner jag alltid henne!